....
Jag får ingen luft, det känns som att jag inte kan andas.
Det gör så ont.
En stor klump som bara växer sig större.
Det gör ondare, och ondare för varje sekund som går.
Smärtan är outhärdlig.
Jag orkar inte.
Snälla, radera mina känslor. Radera "han".
Jag vill inte känna något.
Jag vill inte känna smärtan.
Den bryter ner mig.
Den förstör mig.
Den krossar mig.
Mitt liv känns förstört, helt meningslöst.
Känns bara som att jag lever bara för att liksom.
Jag vill inte, helst av allt vill jag bara dö. Bara försvinna.
Jag får inte ut något av det här. Det är samma visa hela tiden.
Dessa återkommande depressioner. Hur länge har det pågått?
Det börjde vid 15års ålder. Då var det tonårsdepression som läkaren
så fint säger. Sen övergick det till vanlig depression.
Det har pågått i 4 års tid. Är det konstigt att jag har förlorat
hoppet då? Jag kommer aldrig att må bra.
Så är det bara.
Och varför ska jag då fortsätta?
Varför kan jag då inte bara få lägga mig ner och få ett
slut på allt det här?
Dessa knivhugg som jag ständigt känner. De tar död på mig.
Denna ångesten, denna oron, denna smärtan.
Jag orkar inte längre.
Så snälla, låt mig gå.
Låt mig försvinna!
:'(
Det gör så ont.
En stor klump som bara växer sig större.
Det gör ondare, och ondare för varje sekund som går.
Smärtan är outhärdlig.
Jag orkar inte.
Snälla, radera mina känslor. Radera "han".
Jag vill inte känna något.
Jag vill inte känna smärtan.
Den bryter ner mig.
Den förstör mig.
Den krossar mig.
Mitt liv känns förstört, helt meningslöst.
Känns bara som att jag lever bara för att liksom.
Jag vill inte, helst av allt vill jag bara dö. Bara försvinna.
Jag får inte ut något av det här. Det är samma visa hela tiden.
Dessa återkommande depressioner. Hur länge har det pågått?
Det börjde vid 15års ålder. Då var det tonårsdepression som läkaren
så fint säger. Sen övergick det till vanlig depression.
Det har pågått i 4 års tid. Är det konstigt att jag har förlorat
hoppet då? Jag kommer aldrig att må bra.
Så är det bara.
Och varför ska jag då fortsätta?
Varför kan jag då inte bara få lägga mig ner och få ett
slut på allt det här?
Dessa knivhugg som jag ständigt känner. De tar död på mig.
Denna ångesten, denna oron, denna smärtan.
Jag orkar inte längre.
Så snälla, låt mig gå.
Låt mig försvinna!
:'(
Kommentarer
Trackback