Så mycket smärta
Allt bara kom plötsligt nu, så mycket tankar och känslor som jag har tryckt undan så länge. Satt och kollade på The holiday när jag plötsligt började att storgråta. Helt utan anledning.. Och jag började tänka på en massa saker.
Jag söker så desperat efter någon som kan älska mig. Jag kan inte vänja mig vid tanken att vara ensam.
När jag först träffade dig så var kärlek det underbaraste som fanns. Varje sekund med dig var rena himmelriket. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag kände en enorm lycka och jag kände mig så hel. Det varade ett tag, och det var verkligen helt fantastiskt. En utav dom bästa tider i hela mitt liv faktiskt.. Att få känna denna känslan gjorde mig så lycklig. Jag trodde väldigt mycket på oss. Jag vet att du sa flera gånger att du ville vänta lite tills du lärde känna mig ordentligt så att jag kunde visa att jag inte skulle svika dig. Att jag är en bra människa.. Tyvärr så hände mycket saker som förstörde, alla dessa bråk, mina misstag, dina misstag. Och det tog "slut".
Jag blev krossad, du krossade mitt hjärta även om jag på något konstigt sätt förstod dig.
Men det konstiga är att du fick mig verkligen att tro på kärleken igen, du fick mig att tro att det faktiskt kunde vara sådär underbart som det var med dig.
Allting krossades, allting blev förstört. Jag kände mig död, nånting dog verkligen inom mig. Jag tänkte att jag aldrig mer skulle bli kär. Jag ska aldrig mer älska någon. Och jag började tro på riktigt att jag inte var värd att bli älskad. Att allt berodde på mig.. Att jag aldrig någonsin skulle kunna få bli älskad av någon. Jag hoppas inte att det är så. Jag önskar verkligen att jag kommer hitta någon att vara lycklig med som älskar mig. Jag vet att det inte kan vara du även om det är det enda jag har velat och önskat så länge. Jag har försökt att lägga allt det där bakom mig. Och så förvirrad som jag är nu på mina känslor har jag aldrig någonsin varit. En del av mig har lagt dig bakom mig och gått vidare. Men samtidigt så kommer en annan del av mig fram ibland och bara önskar att det kunde vara du och jag. Vad vill jag? Inte för att det spelar någon roll. Du vill inte, och det finns inget som kan ändra på det. Men jag vill ändå veta vad jag själv känner och vill. Det är viktigt för mig.
Jag vet inte riktigt vad jag babblar i, men det var skönt att skriva av sig och nu har jag gjort det.
Ska väl försöka sova snart, tänkte spela lite först så man blir lite gladare och inte ligger & gråter sig själv till sömns. Hoppas alla har haft en trevlig kväll.
jessss
Jag söker så desperat efter någon som kan älska mig. Jag kan inte vänja mig vid tanken att vara ensam.
När jag först träffade dig så var kärlek det underbaraste som fanns. Varje sekund med dig var rena himmelriket. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag kände en enorm lycka och jag kände mig så hel. Det varade ett tag, och det var verkligen helt fantastiskt. En utav dom bästa tider i hela mitt liv faktiskt.. Att få känna denna känslan gjorde mig så lycklig. Jag trodde väldigt mycket på oss. Jag vet att du sa flera gånger att du ville vänta lite tills du lärde känna mig ordentligt så att jag kunde visa att jag inte skulle svika dig. Att jag är en bra människa.. Tyvärr så hände mycket saker som förstörde, alla dessa bråk, mina misstag, dina misstag. Och det tog "slut".
Jag blev krossad, du krossade mitt hjärta även om jag på något konstigt sätt förstod dig.
Men det konstiga är att du fick mig verkligen att tro på kärleken igen, du fick mig att tro att det faktiskt kunde vara sådär underbart som det var med dig.
Allting krossades, allting blev förstört. Jag kände mig död, nånting dog verkligen inom mig. Jag tänkte att jag aldrig mer skulle bli kär. Jag ska aldrig mer älska någon. Och jag började tro på riktigt att jag inte var värd att bli älskad. Att allt berodde på mig.. Att jag aldrig någonsin skulle kunna få bli älskad av någon. Jag hoppas inte att det är så. Jag önskar verkligen att jag kommer hitta någon att vara lycklig med som älskar mig. Jag vet att det inte kan vara du även om det är det enda jag har velat och önskat så länge. Jag har försökt att lägga allt det där bakom mig. Och så förvirrad som jag är nu på mina känslor har jag aldrig någonsin varit. En del av mig har lagt dig bakom mig och gått vidare. Men samtidigt så kommer en annan del av mig fram ibland och bara önskar att det kunde vara du och jag. Vad vill jag? Inte för att det spelar någon roll. Du vill inte, och det finns inget som kan ändra på det. Men jag vill ändå veta vad jag själv känner och vill. Det är viktigt för mig.
Jag vet inte riktigt vad jag babblar i, men det var skönt att skriva av sig och nu har jag gjort det.
Ska väl försöka sova snart, tänkte spela lite först så man blir lite gladare och inte ligger & gråter sig själv till sömns. Hoppas alla har haft en trevlig kväll.
jessss
Kommentarer
Trackback