:(
hum, vilken jävligt jobbig dag det har varit idag. tankarna vägrar försvinna ur huvudet på mig.. vad jag än gör och hur mycket jag än försöker så går det inte. och smärtan är fan outhärdlig. helst av allt vill jag bara hemma och lägga mig i sängen och gråta mig till sömns, men det går inte. jag måste vara stark. förhoppningsvis så går det väl nån gång över. men inte än på ett tag, inte på ett bra tag. men vad ska man göra då? det är bara att försöka bita ihop och som tur är har man underbara vänner som finns där för en. men om sanningen ska fram så vet jag inte om jag orkar prata med någon. för jag vet att om jag gör det så brister allt. då orkar jag inte hålla tillbaka längre.
denna natt har varit den jobbigaste i hela mitt liv, har inte fått någon sömn, inte ens en minut tror jag, på hela jävla natten. när jag klev imorse och kollade i spegeln så var det ingen vacker syn, ögonen var alldeles rödsprängda av all gråt. stora svarta påsar under ögonen..
orkade inte ens gå ner och ta en dusch, åt inte ens något. bara drog på mig något som låg framme, lät håret vara efter gårdagens frisyr. inge smink eller nånting. jag bryr mig inte.
vill jag vara ful och äcklig idag så är det min ensak.. och jag bryr mig då fan inte idag om hur jag ser ut.
det känns som att hela mitt hjärta är utslitet och där finns nu bara ett svart stort hål.
och denna gången vet jag inte om jag orkar reparera det. jag antar att allt tar sin tid? att tiden läker alla sår? eller är det inte så? just nu känns alla mina sår bara uppslitna och någon häller salt i dom gång på gång på gång. dom hinner aldrig läka.
vad är det man säger? att ensam är stark? kanske ska jag försöka bli stark jag också och försöka klara mig utan sånt här. är det egentligen värt all denna smärta? jag vet inte ens vad jag skriver längre, tårarna bara tränger fram, måste hålla tillbaka. måste försöka!
jag vill bara lägga mig ner, och aldrig mer vakna upp. eller om man en dag vaknade upp och faktiskt mådde bra, var lycklig? undra hur det skulle kännas?
jag orkar inte skriva mer nu i alla fall, lär väl skriva något senare när jag kommer hem.
ska försöka tränga undan smärtan och gråten nu och försöka få något gjort..
slutar vid fyra iaf..
:'( :'( :'( :'( :'(
jessss
denna natt har varit den jobbigaste i hela mitt liv, har inte fått någon sömn, inte ens en minut tror jag, på hela jävla natten. när jag klev imorse och kollade i spegeln så var det ingen vacker syn, ögonen var alldeles rödsprängda av all gråt. stora svarta påsar under ögonen..
orkade inte ens gå ner och ta en dusch, åt inte ens något. bara drog på mig något som låg framme, lät håret vara efter gårdagens frisyr. inge smink eller nånting. jag bryr mig inte.
vill jag vara ful och äcklig idag så är det min ensak.. och jag bryr mig då fan inte idag om hur jag ser ut.
det känns som att hela mitt hjärta är utslitet och där finns nu bara ett svart stort hål.
och denna gången vet jag inte om jag orkar reparera det. jag antar att allt tar sin tid? att tiden läker alla sår? eller är det inte så? just nu känns alla mina sår bara uppslitna och någon häller salt i dom gång på gång på gång. dom hinner aldrig läka.
vad är det man säger? att ensam är stark? kanske ska jag försöka bli stark jag också och försöka klara mig utan sånt här. är det egentligen värt all denna smärta? jag vet inte ens vad jag skriver längre, tårarna bara tränger fram, måste hålla tillbaka. måste försöka!
jag vill bara lägga mig ner, och aldrig mer vakna upp. eller om man en dag vaknade upp och faktiskt mådde bra, var lycklig? undra hur det skulle kännas?
jag orkar inte skriva mer nu i alla fall, lär väl skriva något senare när jag kommer hem.
ska försöka tränga undan smärtan och gråten nu och försöka få något gjort..
slutar vid fyra iaf..
:'( :'( :'( :'( :'(
jessss
Kommentarer
Trackback