Behandla andra som man vill bli behandlad själv
yeah right. Dagens lögn det eller?
Jag är så otroligt less på att ställa upp på människor som man inte får ett skit tillbaka utav.
Eller jo man får SKIT tillbaka. För vad? Att man försöker ställa upp och vara en bra vän. Näe nu ska jag bli en lika stor skitstövel som alla andra. Hädanefter tänker jag alltid sätta mig själv i första hand, alltid. Tänker aldrig någonsin mer låta folk utnyttja mig och stampa på mig.
Jag blir så jävla arg, just nu känner jag att jag bara vill be dig dra åt helvete, säga att du inte är min vän längre. Men jag vet inte.. Vet fan ingenting just nu.
En vänskap som en gång var så bra, nu är det bara en katastrof, och allting känns bara falskt. Jag orkar inte längre, kan snart inte hålla tyst. Vill bara få ur mig allt.. Fan ser du inte hur du behandlar folk du heller? Du tänker bara, bara, bara, på dig själv och dina egna behov. Du tänker ALDRIG på att någon annan kanske behöver dig nån gång. Att du kanske borde ställa upp och finnas där för den personen. Har den tanken aldrig slagit dig? Näe alla ska anpassa sig efter dig, heeela tiden. För du är så mycket bättre än oss alla andra, eller hur? Att jag ens sitter och slösar min energi och tid på dig. Att jag sitter här och är ledsen över en sån stor idiot. Och över en människa som jag tyckte såååå fruktansvärt mycket om. Man kan ju säga att du har förändrats i alla fall. Du är inte den vännen som jag lärde känna, du är inte samma människa längre. Och jag skulle vilja säga att du har förändrats till det bättre, men nej, du har blivit en hemsk människa med världens största ego. Du är egentligen den fegaste, ja du är så jävla feg.
Tror att jag har fått ur mig det mesta nu iaf. Men jag känner fortfarande att det bara brinner inuti mig, vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. Jag känner mig ensam, övergiven, lurad, blåst och så jävla dum. Är jag ensam? Tanken slår mig ibland. Tänk att de som står en närmast kan också vara dom som sviker än mest. Ja, det är något som tål att tänkas över ibland.
Nu ska jag gå och lägga mig i sängen i alla fall. Tårarna tar aldrig slut och jag orkar inte sitta här mer och tycka synd om mig själv och mitt idiotiska jävla liv.
fuck off!
Jag är så otroligt less på att ställa upp på människor som man inte får ett skit tillbaka utav.
Eller jo man får SKIT tillbaka. För vad? Att man försöker ställa upp och vara en bra vän. Näe nu ska jag bli en lika stor skitstövel som alla andra. Hädanefter tänker jag alltid sätta mig själv i första hand, alltid. Tänker aldrig någonsin mer låta folk utnyttja mig och stampa på mig.
Jag blir så jävla arg, just nu känner jag att jag bara vill be dig dra åt helvete, säga att du inte är min vän längre. Men jag vet inte.. Vet fan ingenting just nu.
En vänskap som en gång var så bra, nu är det bara en katastrof, och allting känns bara falskt. Jag orkar inte längre, kan snart inte hålla tyst. Vill bara få ur mig allt.. Fan ser du inte hur du behandlar folk du heller? Du tänker bara, bara, bara, på dig själv och dina egna behov. Du tänker ALDRIG på att någon annan kanske behöver dig nån gång. Att du kanske borde ställa upp och finnas där för den personen. Har den tanken aldrig slagit dig? Näe alla ska anpassa sig efter dig, heeela tiden. För du är så mycket bättre än oss alla andra, eller hur? Att jag ens sitter och slösar min energi och tid på dig. Att jag sitter här och är ledsen över en sån stor idiot. Och över en människa som jag tyckte såååå fruktansvärt mycket om. Man kan ju säga att du har förändrats i alla fall. Du är inte den vännen som jag lärde känna, du är inte samma människa längre. Och jag skulle vilja säga att du har förändrats till det bättre, men nej, du har blivit en hemsk människa med världens största ego. Du är egentligen den fegaste, ja du är så jävla feg.
Tror att jag har fått ur mig det mesta nu iaf. Men jag känner fortfarande att det bara brinner inuti mig, vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. Jag känner mig ensam, övergiven, lurad, blåst och så jävla dum. Är jag ensam? Tanken slår mig ibland. Tänk att de som står en närmast kan också vara dom som sviker än mest. Ja, det är något som tål att tänkas över ibland.
Nu ska jag gå och lägga mig i sängen i alla fall. Tårarna tar aldrig slut och jag orkar inte sitta här mer och tycka synd om mig själv och mitt idiotiska jävla liv.
fuck off!
Kommentarer
Trackback