Jag förstår inte

Jag förstår inte hur du fungerar? Hur du tänker? Jag önskar att jag gjorde det, men tyvärr. Känns som att du låtsas som ingenting, att inget av detta berör dig överhuvudtaget. Jag förstår inte hur du på något sätt kan vara så kall eller vad jag nu ska säga. Jag kan inte riktigt beskriva det. Jag har också svårt att uttrycka mig, men visst fan kan jag visa att jag är ledsen. Men du lallar på som vanligt, som att absolut ingenting har hänt. Varför är det så? Och det gäller inte bara dig, jag tror fan alla killar är så. Måste väl vara medfött eller nånting, antingen så bryr de sig väl helt enkelt inte eller så ska dom bara hålla på och vara macho. och det går mig på neverna, dock inte lika mycket som det gör mig ledsen. För jag blir så jävla ledsen. Jag kan verkligen inte beskriva eller förklara, det är svårt. Och sen när jag pratar med dig, då blir det helt annorlunda. Då visar du på ett annat sätt och då tror jag på dig. Men sen kommer den ständiga tvekan tillbaka. Du kanske inte heller vill visa utåt, för andra människor. Vad vet jag. Det är inte min ensak. Men jag måste ändå skriva vad som finns i mina tankar, det är därför jag har min blogg. Och om det stör dig eller någon annan så kan jag bara avråda er till att sluta läsa då. För jag tänker fortsätta skriva precis så som jag tycker och känner. Men jag ska försöka sluta jag också, ska inte tala om för någon hur eller vad jag känner. Ska bli kall jag också, låtsas som att jag inte bryr mig. Jag vill bara att jag sluta bry mig och kunna leva mitt liv utan någon jävla karljävel, för jag orkar inte med sånt här. Det gör alldeles för ont.. Jag ska bli ett svin precis som alla andra människor är här i den här kukstaden. (Och ta inte åt dig, för jag syftar inte på dig). Varför ska jag bry mig om folk när ingen annan gör det? Varför ska jag tänka mig för vad jag gör, när inte någon annan gör det? Näe nu ska jag bli ett svin jag också. Jag tänker inte behandlas som skit. (och åter igen, ta inte åt dig)
Jag orkar inte med alla lekar, jag vill bara vara trygg. Men det finns fan ingen att lita på. Alla sviker än, hur och vad man än gör så står man alltid kvar där till sist. Ensam och sårad och önskar att man aldrig ens blev född. But that´s life, right?
Det är en sjuk och hemsk värd vi lever i med sjuka och elaka människor.


stick o brinn.



jessss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback