Ditt fega jävla kräk
Jag hatar dig, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar!
Det enda jag begärde var att du alltid skulle låta mig vara, jag har gått vidare, för länge sen. Jag är lycklig nu, utan dig. Och det vet du! Om du brydde dig om mig som du säger att du gör så skulle du låta mig vara ifred. Om du verkligen ville mitt bästa? Och mitt bästa är att du försvinner helt ur mitt liv. Det är så sjukt egentligen, att någon man har älskat hatar man nu så fruktansvärt mycket. Och jag kan garanterat säga att detta är hat, ja jag vet att det är ett starkt ord. Men jag vet vad jag känner, och det är hat.
Och då hotar du mig med detta? Fegt, så jävla fegt. Men varsågod gör det då, gör det så ska vi få se hur DU kommer må efteråt. Jag vet inte ens vad jag ska skriva, du är ett patetiskt jävla svin.
Jag vill aldrig mer se dig, aldrig mer höra ifrån dig, hur jävla många gånger ska jag behöva säga det? Så illa som du har gjort mig, ingen kommer nog någonsin lyckas med det så bra som du gjorde. Du tryckte ner mig så mycket, det gjorde så ont. Och alla skrattade, det var så kul, tyckte du och dom ja.
För mig gjorde det bara ont, du har gjort mig illa så mycket och på så många sätt.
Jag kommer aldrig någonsin att ta så här mycket skit igen, aldrig någonsin. Aldrig att jag kommer låta någon behandla mig så som du har gjort. Man kan väl också säga att jag har lärt mig mycket genom dom här åren. Lärt mig väldigt mycket om förhållanden och hur man ska vara och bete sig, vad man ska tycka och vad man ska känna. Jag kommer aldrig mer ta någon skit i alla fall!
Var bara tvungen att få ur mig detta. Vet inte vem jag kan prata med längre, ingen antar jag, så tur att jag min kära blogg som jag blottar mig totalt i.
jessss
äntligen är du borta, äntligen är jag fri
Det enda jag begärde var att du alltid skulle låta mig vara, jag har gått vidare, för länge sen. Jag är lycklig nu, utan dig. Och det vet du! Om du brydde dig om mig som du säger att du gör så skulle du låta mig vara ifred. Om du verkligen ville mitt bästa? Och mitt bästa är att du försvinner helt ur mitt liv. Det är så sjukt egentligen, att någon man har älskat hatar man nu så fruktansvärt mycket. Och jag kan garanterat säga att detta är hat, ja jag vet att det är ett starkt ord. Men jag vet vad jag känner, och det är hat.
Och då hotar du mig med detta? Fegt, så jävla fegt. Men varsågod gör det då, gör det så ska vi få se hur DU kommer må efteråt. Jag vet inte ens vad jag ska skriva, du är ett patetiskt jävla svin.
Jag vill aldrig mer se dig, aldrig mer höra ifrån dig, hur jävla många gånger ska jag behöva säga det? Så illa som du har gjort mig, ingen kommer nog någonsin lyckas med det så bra som du gjorde. Du tryckte ner mig så mycket, det gjorde så ont. Och alla skrattade, det var så kul, tyckte du och dom ja.
För mig gjorde det bara ont, du har gjort mig illa så mycket och på så många sätt.
Jag kommer aldrig någonsin att ta så här mycket skit igen, aldrig någonsin. Aldrig att jag kommer låta någon behandla mig så som du har gjort. Man kan väl också säga att jag har lärt mig mycket genom dom här åren. Lärt mig väldigt mycket om förhållanden och hur man ska vara och bete sig, vad man ska tycka och vad man ska känna. Jag kommer aldrig mer ta någon skit i alla fall!
Var bara tvungen att få ur mig detta. Vet inte vem jag kan prata med längre, ingen antar jag, så tur att jag min kära blogg som jag blottar mig totalt i.
jessss
äntligen är du borta, äntligen är jag fri
Kommentarer
Trackback