What should I say?

Jag saknar dig, jag tänker på dig hela tiden. Ständigt finns du i mina tankar.
Jag vill inte. På något sätt vill jag bara radera dig och gå vidare. Jag vill inte känna den här smärtan,
jag orkar inte detta igen. Jag vill aldrig mer känna något, aldrig mera bli kär.
Men samtidigt så vill jag alltid minnas dig, jag tycker ju om dig, så fruktansvärt mycket.
Jag vill inte att detta ska vara över, inte än. Jag vill ha dig, mer än vad jag trodde.
Man inser inte hur mycket man vill ha nånting förens man har förlorat det.
Varför är det så? Ska det verkligen vara så?
Måste jag verkligen gå vidare nu? Jag har ingen kraft, jag vet inte om jag orkar.
Jag är tillbaka på botten igen. Du var ljuset!
Förlåt.




dags nu? är jag feg?

ta steget, till friheten från all smärta..



en uppskuren handled

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback