Jag orkar inte det här
Nej jag gör verkligen inte det . Kollade min mail nu och såg ett mail som jag fick från dig för ungefär en månad sen . Och jag kommer precis ihåg den känslan jag fick då . Jag tänkte att jag var lyckligast i världen och jag blev så glad . Och nu när jag läste det så blev jag bara så ledsen . . Det gör så fruktansvärt inuti mig , jag kan inte beskriva känslan . Men jag kan inte fatta att det var drygt en månad sen allt var så bra . Och nu ?
Tårarna bara rinner , jag tror jag börjar att inse nu . Inse sanningen . . . Jag vill inte , men jag måste . Åh kan jag inte bara drabbas av minnesförlust eller något . Eller tappa alla känslor ? Jag önskar att jag inte hade några känslor alls . Tänk vad livet skulle vara lätt då , helt utan känslor , att aldrig behöva älska någon , att aldrig behöva vara rädd att bli sårad eller såra en annan människa , att aldrig hata någon . Ett sånt liv skulle jag vilja ha och en sån människa skulle jag verkligen vilja vara . Jag tänker aldrig någonsin tillåta mig själv att bli kär igen , inte som det känns nu . För just nu känns det som att det bara finns du i hela världen . Och jag vet att det finns hundra tusen miljoner andra men det spelar ingen roll och det är ingen tröst för det är bara , bara dig jag vill ha .
Alla känslor börjar komma upp nu , och gråten som jag trodde att jag hade trängt undan , den bara forsar ut . Jag vill inte det här , jag förstår inte varför det ska vara såhär . Fungerar livet så ? Kommer det alltid vara såhär ?
Jag kommer aldrig mer att våga älska någon eller lita på någon (detta är inte ditt fel) utan det väljer jag själv . Att visa mina känslor var så svårt för mig och nu är allt bara svårare . Jag tänker aldrig mer gå igenom något sånt här . . Och inget utav detta är ditt fel , du har inte gjort något fel . Det är bara jag som är rädd . .
Fyfan kan inte skolan bara vara över nu så jag kan få flytta härifrån , jag hatar det här jävla stället och det är säkerligen inte bättre någon annanstans men jag vill bara bort . Börja ett nytt liv , med nya människor på ett nytt ställe och försöka glömma allt . Det kanske inte är den rätta lösningen , det kanske bara är att rymma iväg . Jag vet inte , men jag orkar inte det här längre .
Och jag vill inte att du (om du ens läser det här) tar åt dig och känner att du har gjort mig illa . Allt beror på mig , att jag inte är så stark som jag trodde .
Hur ska man göra för att gå vidare ? Kan någon ge mig tips ? Och rimliga tips tack . Inte bara att jag ska sluta prata med "han" för det kommer aldrig att funka . Han betyder så mycket och han har blivit en sån nära vän och jag vill aldrig förlora han som vän . Kanske vore det ändå det bästa för stunden ? Men det känns som att allt bara blir värre då . Fan jag är så jävla förvirrad nu , jag blir helt galen av alla tankar .
Vad ska jag göra ? Snälla hjälp mig . . . :-( :-( :-( :-( :-(
Tårarna bara rinner , jag tror jag börjar att inse nu . Inse sanningen . . . Jag vill inte , men jag måste . Åh kan jag inte bara drabbas av minnesförlust eller något . Eller tappa alla känslor ? Jag önskar att jag inte hade några känslor alls . Tänk vad livet skulle vara lätt då , helt utan känslor , att aldrig behöva älska någon , att aldrig behöva vara rädd att bli sårad eller såra en annan människa , att aldrig hata någon . Ett sånt liv skulle jag vilja ha och en sån människa skulle jag verkligen vilja vara . Jag tänker aldrig någonsin tillåta mig själv att bli kär igen , inte som det känns nu . För just nu känns det som att det bara finns du i hela världen . Och jag vet att det finns hundra tusen miljoner andra men det spelar ingen roll och det är ingen tröst för det är bara , bara dig jag vill ha .
Alla känslor börjar komma upp nu , och gråten som jag trodde att jag hade trängt undan , den bara forsar ut . Jag vill inte det här , jag förstår inte varför det ska vara såhär . Fungerar livet så ? Kommer det alltid vara såhär ?
Jag kommer aldrig mer att våga älska någon eller lita på någon (detta är inte ditt fel) utan det väljer jag själv . Att visa mina känslor var så svårt för mig och nu är allt bara svårare . Jag tänker aldrig mer gå igenom något sånt här . . Och inget utav detta är ditt fel , du har inte gjort något fel . Det är bara jag som är rädd . .
Fyfan kan inte skolan bara vara över nu så jag kan få flytta härifrån , jag hatar det här jävla stället och det är säkerligen inte bättre någon annanstans men jag vill bara bort . Börja ett nytt liv , med nya människor på ett nytt ställe och försöka glömma allt . Det kanske inte är den rätta lösningen , det kanske bara är att rymma iväg . Jag vet inte , men jag orkar inte det här längre .
Och jag vill inte att du (om du ens läser det här) tar åt dig och känner att du har gjort mig illa . Allt beror på mig , att jag inte är så stark som jag trodde .
Hur ska man göra för att gå vidare ? Kan någon ge mig tips ? Och rimliga tips tack . Inte bara att jag ska sluta prata med "han" för det kommer aldrig att funka . Han betyder så mycket och han har blivit en sån nära vän och jag vill aldrig förlora han som vän . Kanske vore det ändå det bästa för stunden ? Men det känns som att allt bara blir värre då . Fan jag är så jävla förvirrad nu , jag blir helt galen av alla tankar .
Vad ska jag göra ? Snälla hjälp mig . . . :-( :-( :-( :-( :-(
Kommentarer
Trackback