Onsdag kväll
jag måste verkligen blogga av mig . den här kvällen har väl typ enbart bestått av pluggning och söka jobb . Fyllde i en ansökan idag om semestervikariat - personlig assistent . Kan vara kul , ska skicka in det imorgon . Sen har jag också pluggat en heeel del , har prov imorgon i Sv B - Barock & Klassicism . Usch vad tråkigt och jag förstår inte så jävla mycket . Så många författare och så många årtal att hålla reda på , jag blir ju alldeles snurrig i mitt lilla huvud :-P Sen nu har jag precis kollat på dubbelavsnitt av greys anatomy , en serie som jag inte riktigt gillat förut men nu har jag verkligen fastnat . Jag berörs så himla djupt , herregud vad känslig jag är .
Och nu är det snart dags att sova , kommer jag klara det ? Kommer jag att ens lyckas somna ? Jag känner hur mycket tankarna har satt igång just nu uppe i hjärnan och jag får panik , ångest . Jag vet inte vart jag tar vägen snart . Kan det sluta göra så ont inuti mig ? Varenda jävla kväll/natt . All gråt , all smärta . . Jag förstår ingenting . Ska det vara såhär ? Jag vill bara kunna gå vidare , se allting som har hänt med dig som något positivt och något som jag har lärt mig så otroligt mycket av . Jag vill kunna tänka tillbaka och minnas utan att det ska göra så ont och utan att tårarna sprutar . Kommer det en dag att kunna bli så ? Panikångesten växer starkare och det gör mer o mer ont i bröstet . Undra om det är såhär det känns att få en hjärtinfarkt ? Den går iaf över , på ett bra eller dåligt sätt . Men denna ångest och smärta jag känner , den går ju fan aldrig över . Jag vill inte sova , jag vill inte lägga mig i sängen , för det är då allt börjar . Jag orkar inte . . Jag vill bara att DU ska hålla om mig , pussa mig på kinden och säga att allt kommer bli bra . Att allting kommer lösa sig , att allting kommer bli som jag vill . Men det kommer det inte att bli . Men jag drömmer , och det får man göra . Hoppas det gör jag inte längre , för nu har jag gett upp hoppet . Jag har nog insett nu att det är såhär det kommer vara . Den enda relation du och jag kommer ha är en vän-relation och det är jag ändå glad över . Jag har dig hellre som vän än att du är borta ur mitt liv . För jag behöver dig , jag bryr mig om dig . Jag vill finnas där och ställa upp för dig precis som du gör för mig . Jag vill alltid ha dig vid min sida , så länge jag bara får . Kanske inte på det sättet som jag vill , men ändå . Du har fattat ditt beslut och det måste jag respektera och nu måste jag göra som du vill och respektera dig och låta dig vara ifred . Jag lovar att jag gör allt för att försöka det men jag kan inte lova nånting . Det är så svårt att vara utan dig , du existerar ju i mina tankar vareviga sekund . Och om jag kunde så skulle jag ta bort det , men det kan jag inte . Åh , jag klarar inte det här . Jag tycker om dig så mycket . . Jag vill bara ge upp , ge upp mitt liv och försvinna härifrån (och klandra inte dig själv nu , det är inte ditt fel att jag känner så , det är mycket annat också) . men du gav mig hopp & vilja . viljan att kunna bli något , att betyda något . du gjorde mig starkare , du gav mig mitt hopp tillbaka . du gav mig också viljan att fortsätta leva tillbaka . och bara för att du är borta är inte allt det borta , det är absolut inte så jag menar . jag ska fortsätta mitt liv . . men jag hade varit så mycket lyckligare med dig . jag vet inte ens vad jag skriver längre , det bara rullar på , jag tänker inte . och tårarna sprutar så mycket och det hugger , precis som att en kniv åkte in rakt in i hjärtat , och så ut och så in igen . sådär fortsätter det . . jag blöder inombords , jag gråter inombords . det gör så jävla ont ! jag vill inte mer . . ibland vill jag bara ge upp . nä fyfan nu orkar jag inte det här mer , nu ska jag ta en sömntablett och försöka att somna . har ju ett viktigt prov imorgon som kommer gå åt pipsvängen :/
jag hoppas att du mår bra och är lycklig , kunde inte jag göra dig det så finns det någon annan som kan det . den som får vara med dig kommer att bli lycklig !
jag älskar dig :'( :'( :'(
Och nu är det snart dags att sova , kommer jag klara det ? Kommer jag att ens lyckas somna ? Jag känner hur mycket tankarna har satt igång just nu uppe i hjärnan och jag får panik , ångest . Jag vet inte vart jag tar vägen snart . Kan det sluta göra så ont inuti mig ? Varenda jävla kväll/natt . All gråt , all smärta . . Jag förstår ingenting . Ska det vara såhär ? Jag vill bara kunna gå vidare , se allting som har hänt med dig som något positivt och något som jag har lärt mig så otroligt mycket av . Jag vill kunna tänka tillbaka och minnas utan att det ska göra så ont och utan att tårarna sprutar . Kommer det en dag att kunna bli så ? Panikångesten växer starkare och det gör mer o mer ont i bröstet . Undra om det är såhär det känns att få en hjärtinfarkt ? Den går iaf över , på ett bra eller dåligt sätt . Men denna ångest och smärta jag känner , den går ju fan aldrig över . Jag vill inte sova , jag vill inte lägga mig i sängen , för det är då allt börjar . Jag orkar inte . . Jag vill bara att DU ska hålla om mig , pussa mig på kinden och säga att allt kommer bli bra . Att allting kommer lösa sig , att allting kommer bli som jag vill . Men det kommer det inte att bli . Men jag drömmer , och det får man göra . Hoppas det gör jag inte längre , för nu har jag gett upp hoppet . Jag har nog insett nu att det är såhär det kommer vara . Den enda relation du och jag kommer ha är en vän-relation och det är jag ändå glad över . Jag har dig hellre som vän än att du är borta ur mitt liv . För jag behöver dig , jag bryr mig om dig . Jag vill finnas där och ställa upp för dig precis som du gör för mig . Jag vill alltid ha dig vid min sida , så länge jag bara får . Kanske inte på det sättet som jag vill , men ändå . Du har fattat ditt beslut och det måste jag respektera och nu måste jag göra som du vill och respektera dig och låta dig vara ifred . Jag lovar att jag gör allt för att försöka det men jag kan inte lova nånting . Det är så svårt att vara utan dig , du existerar ju i mina tankar vareviga sekund . Och om jag kunde så skulle jag ta bort det , men det kan jag inte . Åh , jag klarar inte det här . Jag tycker om dig så mycket . . Jag vill bara ge upp , ge upp mitt liv och försvinna härifrån (och klandra inte dig själv nu , det är inte ditt fel att jag känner så , det är mycket annat också) . men du gav mig hopp & vilja . viljan att kunna bli något , att betyda något . du gjorde mig starkare , du gav mig mitt hopp tillbaka . du gav mig också viljan att fortsätta leva tillbaka . och bara för att du är borta är inte allt det borta , det är absolut inte så jag menar . jag ska fortsätta mitt liv . . men jag hade varit så mycket lyckligare med dig . jag vet inte ens vad jag skriver längre , det bara rullar på , jag tänker inte . och tårarna sprutar så mycket och det hugger , precis som att en kniv åkte in rakt in i hjärtat , och så ut och så in igen . sådär fortsätter det . . jag blöder inombords , jag gråter inombords . det gör så jävla ont ! jag vill inte mer . . ibland vill jag bara ge upp . nä fyfan nu orkar jag inte det här mer , nu ska jag ta en sömntablett och försöka att somna . har ju ett viktigt prov imorgon som kommer gå åt pipsvängen :/
jag hoppas att du mår bra och är lycklig , kunde inte jag göra dig det så finns det någon annan som kan det . den som får vara med dig kommer att bli lycklig !
jag älskar dig :'( :'( :'(
Kommentarer
Trackback